And it hurts with every heartbeat. . . . . . . .(sista inlägget)
Maybe we could make it all right
We could make it better sometime
Maybe we could make it happen baby
We could keep trying
but things will never change
So I don’t look back
Still I’m dying with every step I take
But I don’t look back
and it hurts with every heartbeat....
Idag var dagen då du skulle komma till oss...då du var beräknad att komma i varje fall...denna sista veckan har varit ett rent helvete...och jag visste att denna dag skulle överrösas av känslor.
Det går bara inte att komma ifrån -Bf dagen
och att det fortfarande gör så ont. jag vill tro att jag ska kunna gå vidare nu...sluta räkna veckor...sluta titta på gravtesten och sluta hoppas. det måste finnas ngt annat som gör att jag kan börja leva igen...visst lever gör jag ju...men jag kan inte gå runt och sörja och vara lessen längre...jag måste försöka börja titta framåt...
Nu är denna dag snart till ända..och på ngt vis har jag klarat mig igenom den - som så mkt annat som varit jobbigt ...gör man det på ngt vis även fast varje andetag gör ont , kroppen skriker av smärta och ögonen fylls av tårar - om och om igen..Man tar sig igenom det på ngt vis.
Detta kommer vara det sista inlägget jag skriver i denna kategori..och jag hoppas jag aldrig mer behöver göra det .
älskade lilla stjärnan..du kommer föralltid finnas i mitt hjärta och jag är så glad att vi hann få uppleva dig om än för en liten stund ♥
We could make it better sometime
Maybe we could make it happen baby
We could keep trying
but things will never change
So I don’t look back
Still I’m dying with every step I take
But I don’t look back
and it hurts with every heartbeat....
Idag var dagen då du skulle komma till oss...då du var beräknad att komma i varje fall...denna sista veckan har varit ett rent helvete...och jag visste att denna dag skulle överrösas av känslor.
Det går bara inte att komma ifrån -Bf dagen
och att det fortfarande gör så ont. jag vill tro att jag ska kunna gå vidare nu...sluta räkna veckor...sluta titta på gravtesten och sluta hoppas. det måste finnas ngt annat som gör att jag kan börja leva igen...visst lever gör jag ju...men jag kan inte gå runt och sörja och vara lessen längre...jag måste försöka börja titta framåt...
Nu är denna dag snart till ända..och på ngt vis har jag klarat mig igenom den - som så mkt annat som varit jobbigt ...gör man det på ngt vis även fast varje andetag gör ont , kroppen skriker av smärta och ögonen fylls av tårar - om och om igen..Man tar sig igenom det på ngt vis.
Detta kommer vara det sista inlägget jag skriver i denna kategori..och jag hoppas jag aldrig mer behöver göra det .
älskade lilla stjärnan..du kommer föralltid finnas i mitt hjärta och jag är så glad att vi hann få uppleva dig om än för en liten stund ♥
