and it hurts..
kan inte sluta tänka på att vår bebis skulle varit 10 månader nästan.... kan bara inte sluta tänka på alla..." det skulle ha varit vi"...livet går vidare på alla sätt och vis, mest för alla andra runtomkring...själv går jag kvar i min "bubbla" Små påminnelser blir som hugg i bröstet, försöker andas.
Sommaren kommer bli lugn och skön, vad hösten för med sig vet jag inte än...får flyta med och se vad kropp och själ säjer.
lätt sinne och full av längtan, glad och förväntansfull, lessen och orolig, rädd för att hoppas, rädd för att lyckas...rädd för att misslyckas....den personen är jag.
FYI . detta är tatueringen jag kommer rista in i min kropp....stället är givet...ni kan ju gissa vart..
