Jag finns kvar ....litegrann
Men det har varit otroligt mkt, tufft att jobba, hade en 3 veckorsförkylning likn den förra året vid denna tidpunkt..plus två omgångar av magsjuka... det har kännts tröstlöst stundvis..men jag har accepterat att min kropp fortfarande är trasig och att det TAR tid att läka... små steg , en dag i taget. Jag har varken haft tid eller lust att blogga..den har liksom senaste året fallit bort mer och mer..utan att jag velat göra ngt åt saken...
ivf känns så privat helt plötsligt..ngt mellan mig och M..det ÄR jobbigt när många frågar och vet om att man gör en behandling..man vill inte bli mer påmind om alla hormoner, sprutor och tveksamma resultat under tiden man gör behandlingarna..iallafall är det så för mig... jag vill liksom göra det i "lugn och ro" med min Älskade finis.
Tiden som har gått sen den 11/11 har gått både sakta och fort... fort i den mån att det kändes som nyss vi var där i gynrummet, jag minns fortfarande ALLT...det kanske jag alltid kommer göra...kanske inte...jag hoppas att med tiden så bleknar de minnena oxå...för att ersättas av en riktig familjemedlem...men vem vet....det finns inga garantier alls...det är vi väl medvetna om...det är många av de sköterskor/doktorer osv som säjer att de beundrar oss för att vi orkat göra så många ivf försök ( jag har slutat räkna dem, men vi är nog snart uppemot 10)
Om ngn hade frågat oss för några år sen när vi just startat med ivf..om vi hade orkat så många så hade jag sagt blankt nej...men iom att vi varit gravida 2 gånger så har man kvar hoppet..( dumt nog kanske) men jag vill tro att det är positivt..det måste det vara... vad våra ivf läkare säjer vet vi inte..de har fortfarande inte svarat på vårt långa och väldigt beskrivande mail som jag skickade den 1/1...riktigt dåligt tycker jag... Men som det varit så har jag inte orkat, lägga varken energi eller tankar på det....det är ju inte direkt så att vi kommer göra ett nytt försök snart....kanske i slutet på året om vi orkar..jag vet inte..eller i början på nästa år...jag vill verkligen inte stressa...min kropp har varit rätt olik sig senaste månaderna och jag vill gärna låta den bli så bra som möjligt...
Det har varit Mkt undersökningar och provtagningar senaste månaden..men det har varit bra, bra att få bli rejält undersökt och att de tar en på allvar...jag vill inte utsätta mig för ännu en graviditet som går åt samma håll, men vi hade nog som det ser ut..bara väldigt otur.... som vanligt känns det som... min kropp funkar inte riktigt än..men den är frisk ser det ut som...det är en STOR sten som faller från mitt bröst.
Om mindre är en månad åker vi tillbaka till Thai, jag blir tårögd bara av tanken...för mig betyder det Ro, i både kropp och själ...DÄR ska vi läka...precis som vi gjorde förra året...ta hand om varandra och försöka se framåt.....självklart ska vi tända ljuslyktor för vår lilla tjej oxå..♥
Nästa helg "hostar" jag ett Schlagerevent för 16 tjejer(17 inkl mig) det ska bli så kul, jag kände att jag ville göra ngt...ngt roligt och positivt...jag har beställt roliga dekorationer och har planerat goda snacks....ett litet steg i rätt riktning mot att bli gladare och hitta på mer saker istället för att bara ligga i mjukisar i soffan, det har blivit för mkt sånt...man blir som fången av sorgen, man tar sing inte för ngt..allt känns jobbigt....men nu när sorgen blir mindre påtaglig och intensiv så vill jag hitta på saker, saker som får mig att orka vidare..
Vi har varit hos en kurator på KK regelbundet sen den hände..men nu är vi nog klara där, det har väl varit både bra och mindre bra att vara där..jag hade nog kanske behövt gå hos en psykolog istället...som gräver lite djupare i en, men det har varit skönt att få prata...och gråta ;P...Gråta ur sig sorg kan vara behövligt vissa dagar....
För mig har den senaste månaden varit väldigt omvälvande, just när det gäller sorge. Jag har insett och accepterat många saker...däribland att det finns INGET som ngn kan säja som gör att det känns bättre, ingen kan trösta.. "det är som det är" ..jag kan välja på att låsa fast mig i sorgen och bitterheten, eller försöka gå ur det här med insikten att det var en underbar tid innan , jag fick uppleva den och jag har växt otroligt dessa månader..mkt som jag tagit för givet....gör jag inte längre... det är stort... framförallt så KÄNNS sorgen inte längre, den gör inte så jag får ont i hela kroppen av ångest och smärta, visst den knackar på axeln vissa dagar och påminner..det SKA den göra... för jag vill aldrig glömma.
Men det ÄR lättare att andas, tiden läker INGA sår..men det blir lättare på ngt sätt..man tar sig igenom dagarna, man KAN skratta, man ORKA leva vidare...
Allt det där som jag sa och kände var omöjligt där i november...
Så det var nog en "liten" lägesrapportering... ;P
Har lagat massa mat, har lovat migsjälv att denna månad prova nya recept varje vecka..så håll utkik ni som är intrresserade ;P
Puss o kram !
