svår känsla...
(jag har sträcksett 4 säsonger av OTH, såg de 4 första men av ngn anledning har jag missat resten..sjukt...för de 4 senaste är så sjuuukt bra...)
i den stund man får veta att man är ofrivilligt barnlös -då förändras hela ens värld...jag kan komma på att tänka på den person jag var innan...jag saknar henne så ofantligt ibland....visst...man kanske inte är så vuxen när man är 24 , men sorg/livskris förändrar en...och inte till det bättre...DET är jag medveten om...
och de som inte klarar av det...det måste handla om att kärleken inte är tillräckligt stark för vad skulle det annars vara? Varför skulle man inte orka kämpa vidare ??...för är det den...så ORKAR man kämpa..hur svårt och oöverkomligt det än är....för det ÄR värt det...eller det är känslan iaf...de 2 ggr jag varit gravid...har varit så fantastiska, så kärleksfulla, så fantastiska...varför skulle det inte få mig att kämpa för att få min dröm sann? När jag vet eller iaf fått känslan av hur bra M skulle varit som pappa... den som alltid stöttar, finns där, alltid ser det positiva...lugnar...älskar villkorslöst...
för mig har det aldrig funnits ngt alternativ...jag är med mannen jag älskar och han är med mig för att jag är hans kvinna..hans allt..kvinnan i hans liv som han uttryckt det....varför skulle vi inte kämpa för det vi högst av allt önskar?
Sen att det har varit en jävlig jobbig resa det går inte att komma undan, det påverkar mig varje dag..men med professionell hjälp har jag lärt mig vad jag ska fokusera på...och det är migsjälv ....
konstigt nog är det de gånger jag varit stressad och totalt oego som jag blivit gravid..nu senaste försöket hade jag brorsans bröllop och fokusera på, sminkös/frisör/fotograf... så jag vet inte vad jag ska tro... men jag hade en positiv känsla redan innan vi började plus att vi gjorde en helt annan behandling...vilket jag tror på...den gjorde mig SÅ gott... ska berätta mer om den snart...
kram på er...och tack för alla fina kommentarer...lovar att svara på dem!
♥
