smultron på strå

Den sista magbilden

Publicerad 2011-11-17 01:42:51 i Missfall,


(konstig vinkel  med iphonen, men den hade börjat synas rejält.)

tog jag måndagen innan tisdagen då allt började....tänk om jag hade vetat då , att drygt 4 dygn senare skulle allt vara över, tom mage - tom själ.

Vi tog beslutet att ta tester på pyret( vet inte om det kallas för obuktion när de är så små) för att kolla vad som gick fel. Vill bara ha avslut och kanske svar på varför jag fått 2 missfall, det som läkaren sa är positivt är att jag gått långt båda gångerna, just nu kan jag inte riktigt ta in det och förstå.Långt?!

Men på ultraljudet såg man navelsträng med bra flöde, 5 fingrar på vardera hand och fötterna var synliga med tår. Ingen tydde på att ngt var fel och livmoderhalsen var helt stängd på onsdag em, jag förstår inte och har fortfarande inte smält vad som hänt...mkt är snurrigt pga all smärtlindring jag fick där det där dygnet...men jag ska försöka skriva ner det senare..

Smärtan efter skrapningen börjar ge med  sig, likaså blodet, de flesta gravidsymptom är kvar..men så var det förra gången oxå...nu har jag ju gått mkt längre så vem vet hur lång tid det tar.Men tomheten är stor och jag vet inte hur jag ska hantera den.

Just när jag tror att tårarna har tagit slut, så kommer de med all kraft igen...


Ge mig styrka!!

Kommentarer

Postat av: Frida

Publicerad 2011-11-17 08:09:38

Massa stora varma kramar, även om jag vet att dom kanske inte är mycket för världen just nu så hoppas jag dom värmer lite iaf. Jag tänker på er! <3

Postat av: Malin

Publicerad 2011-11-17 11:46:32

Åhhhh... vill bara gråta nu =( Önskar så att jag kunde ge dej en RIKTIG kram <3

Postat av: Lena

Publicerad 2011-11-17 13:04:50

Vill också gråta nu, trodde knappt mina ögon när jag såg bilden..... Tänk lite på att efter en förlossning (för det var det ju....) stormar alla hormoner i kroppen och själen och känslorna lever ett okontrollerat liv. Sorgen kommer att härja länge, men så småningom få ett annat ansikte.

Efter mina missfall och skrapningar hade jag inte ont alls, bara i själen.

Jag hoppas så att ni får svar på vad som hände, och varför. Då är ni en bra bit på väg!! När jag fick missfall vid 42 års ålder, trodde jag väl aldrig .... Men!!!

Postat av: maria

Publicerad 2011-11-17 16:05:23

Oj Teres vad stor magen hann bli ändå... =( Fy fan alltså - livet är inte rättvist på något sätt! Jag tänker på er ofta, ofta... Varm kram från andra sidan gatan...

Postat av: Marielle

Publicerad 2011-11-19 20:57:59

Åhh, fy fan!! :( Många, många kramar!! Önskar att jag hade kunnat ge dig en riktigt kram.. Vet att det kanske inte hjälper dig för tillfället, men värmande kramar vill jag ge dig i alla fall!

Det är fan inte rättvist..



Tänker mycket på dig!! Om man ändå kunde hjälpa..

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela