Fredagstankar...
de här bildtexterna säjer allt som jag känner just nu, min smärta är MIN och ingen annan kan känna den, ingen kan förstå...den insikten är STOR....och hur lessen jag än är så stannar inte världen upp..livet går vidare och det måste jag oxå göra ..och framförallt...sorgen...den är stor och mörk...och den kommer när jag MINST anar det, den är bara total mörker, bitterhet, ilska, tomhet...den är så mkt...
Jag har börjat jobba...det ÄR tungt, och då har vi haft typ 4 barn av 20...det är ovant, kroppen orkar inte som förut, huvudet hänger inte med, hösten är glömd...raderad...allt vi bestämt, allt vi pratat om..sånt har jag förträngt...mitt minne är såå kasst..men jag är inte rädd...jag VET att det är en naturlig reaktion på en kris. Sover dåligt...hade hoppats det skulle bli bättre, men så fort jag släcker ipaden så kommer tankarna...de där jobbiga..de där som gör att jag gråter mig till sömns...
Bilder som finns på jobbet, där jag ser glad och gravid ut...sånt påminner och gör ont, allt jag gjort sedan den 25 augusti gör ont...allt som finns härhemma..alla kläder jag köpte....flera strl för stora... jag vill bara glömma, radera ...att det någonsin hänt....för hur ska jag kunna leva vidare??....
men jag gör det på ngt sätt....jag överlevde julen fast dne var förjävlig...nyår som jag trodde skulle bli skitjobbig skrattade jag mig igenom....
Man är så jävla mkt starkare än vad man tror....
och...
jag kommer vara där , det måste jag tro på
