Tiden går så jäkla fort men ändå långsamt
Wow vad tiden går fort numera , tycker inte jag hinner nånting förutom äta, sova och jobba. På helgerna slappar vi mest , har haft jobbiga dagar sedan sist , panikångest om nätterna med jobbig hjärtklappning och andra symptom , är ju van men det gör det ju inte mindre jobbigt , får bara försöka tänka lugnt och sansat , tur jag har paddan som kan sysselsätta mig när det är som jobbigast .
Jobbet går bättre , känns som jag kommer in i det mer och mer , både bra och dåligt ned det. Stressar lätt upp nig fortfarande men jobbar med det dagligen , måste försöka ta hand om mig bättre , finns ju bara en av mig.
Jag försöker att inte tänka på henne , men hon är verkligen med mig varje dag, i allt jag gör... Går inte en dag utan att hon poppar upp i mina tankar, små påminnelser, bilder, minnen från hösten. Kollar väldigt mkt bilder från när jag var gravid, tror jag måste påminna migsjälv om hur det var, hur jag mådde , rädd för att glömma, rädd för att ge upp .
Men det är väl som alla söker, jag kommer ALDRIG glömma , hon är en del av mig och kommer alltid vara , det är skönt att vara friskförklarad iaf, har haft stor oro för att jag varit allvarligt sjuk , men det var bara "falskt alarm" känns skönt att läkarna kollat en noggrant iaf , nu kanske DEN ångesten släpper iaf och jag kan leva lite mer , för det har varit jobbigt - inget avslut - misstankar om ngt allvarligt - ingen bebis- mkt ledsna tankar poppar lätt upp.
Just nu är det en sämre period och det Måste jag acceptera , vi skulle ha varit i v 32 imorgon.
Jag längtar tills den dag bf är över och jag kan sluta räkna dagar , jag längtar till Thailand , jag längtar till sommaren , jag längtar efter att få vara gravid , jag längtar efter att få vara glad och hel igen , jag längtar efter lusten att orka leva vidare kommer tillbaka.
Idag är ingen bra dag, men det betyder inte att morgondagen INTE kommer att kunna bli det .
Kram på er